Roops Yvonne Svensson: “Fasen, kan man va en velig människa?”

Sossar som Bosse Ringholm fick innerstadstjejen Yvonne Svensson att lämna SSU och sky politiken. I stället sökte hon svar i transcendental meditation, konst och avlösande jobb. Men en bok av John Seymour om självhushållning förde Roop-ledaren till ett nedgånget hus på Vätö – och tillbaka in i politiken.

Mitt på Yvonne Svenssons tomt på Vätö står ateljén, en röd stuga med gula knutar och fönster. Inramningen är skirt grön i början av maj. Björklöven är små som musöron och våren fortfarande bara ett löfte.

Hon är gruppledare för Roop, Roslagens oberoende parti, och beskriver politiken som ett av hennes tre ben hon står på. De andra två handlar om konst. Sitt eget konstnärskap och så kurserna hon har. Men vem är hon? Yvonne vet inte riktigt själv.

– Det har jag funderat på många år. Jag har alltid varit en sökare på sätt och vis. Jag vill ju ta reda på: vad är livet egentligen. Och sen har jag aldrig satt upp något specifikt mål i livet, utan när jag har blivit tillfrågad om något arbete eller om att gå med i någon förening så har jag sagt ja.

Pippi Långstrump eller Forrest Gump. När Yvonne berättar om sitt liv dyker bägge bilder upp: någon som halkar sig fram, tackar ja utan tvivel och simmar vidare.

Det är vår på Vätö. Yvonne Svensson bjuder in till sin ateljé. Yvonne erbjuder kaffe, visar runt i stugan. I ateljén hänger tavlor på merparten av väggarna. Ett staffli skvallrar om var de kommer ifrån. Ateljén hyser också nattgäster när det behövs, men framför allt är det ett rum fritt från kompromisser.

– Här kan jag ha alla mina minnen och grejer.

Slangbellan införskaffades efter en Kenyaresa där hennes son med familj bodde under flera år. Tavlorna som ledde till att Yvonne började måla hänger ovanför dörren i ateljén.

Kanske är en pusselbit till såväl sökande som lantliv en sommar hos en lantbrukarfamilj som femåring. När Yvonnes mormor dog lämnades hon bort till en avlägsen bekant under tiden föräldrarna tog hand om begravningen.

– Morbror åkte med mig och ställde mig innanför en grind och gick.

I efterhand har Yvonne förstått att hon lämnades i maj, men att föräldrarna inte hämtade henne efter att begravningen var överstökad. Det dröjde till augusti innan hon fick komma hem till Stockholm igen.

– Då skrev de att nu behöver inte mamma vara orolig längre, för nu hade jag börjat kalla dem för mamma och pappa. Då hämtade hon hem mig.

Yvonne minns inget från tiden, egentligen ingenting alls från sin barndom säger hon, men har fått höra att hon gick till grisarna för tröst på gården.

Målandet är viktigt, som att andas nästan. Ändå låter det som en slump att det blev just konst för Yvonne.

– Det är det som är grejen: jag har aldrig hittat någonting. Det har alltid sökt upp mig.

I skolan tyckte i och för sig en teckningslärare att hon skulle till Konstfack. Det tyckte inte Yvonnes föräldrar, så det blev ingenting. Långt senare, år 1992, landade konsten hos henne. Yvonne drev bokhandeln på Lilla Torget i Norrtälje.

– Då var det en kvinna som kom in och frågade om hon kunde få byta två tavlor mot böcker till sina barn. De hade gått i konkurs med sitt företag och hade ingenting till jul att ge barnen. Så jag sa självklart.

Tavlorna fascinerade Yvonne, och hon förhörde sig om konstnären som gjort dem.

– Då berättade hon att han precis startat kurser i något som heter Vedic art.

Yvonne är uppvuxen på Kungsholmen i Stockholm och flyttade hit tidigt 80-tal. Ni anar vart det barkar. Yvonne följde nyfikenheten och ringde upp. Under första kurstillfället sa konstnären att det var lika bra att Yvonne lärde sig olika tekniker, eftersom han såg att hon skulle fastna i måleriet.

– Konst och liv är så tätt förknippade. Så om man kan lära människor att måla, men inte en teknik utan lär dem att gå igenom själva processen i måleriet. Då blir de mycket starkare som människor. Och människor som blir starka, dem kan ingen styra, säger Yvonne.

Som ung var Yvonne Svensson med i Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU. Det var inte helt frivilligt, men hela släkten “var betongsossar“, utom morfar som var kommunist. Själva politiken var tråkig, men föräldrarna insisterade på att hon skulle iväg på mötena.

– De fick till och med Bosse Ringholm att hämta mig, och det var ingen kul kille kan jag tala om. Världens största torrboll.

Hon gick ur SSU “så fort som möjligt“, men hann med att festa först.

– Vi som inte var så politiskt intresserade i SSU, vi åkte till Rösjön. Det var massor med ungdomar, och vi hade så vansinnigt roligt därute. Det var spel och dans och allt möjligt.

SSU-dans var också kuliss åt den första dejten med Krister, så småningom Yvonnes man. De gick i skolan tillsammans och blev först ett par som tolvåringar. Hand i hand ett helt år, men sedan började Krister på en annan skola. Yvonne skulle fylla 17 år när han ringde och bad henne gissa vem det var. Hon hann rabbla halva SSU innan han presenterade sig. Dagen efter följde han så med på dans. Tre år senare, 1963, gifte de sig.

– Det bara var. Det var så självklart på något vis, säger hon.

Ointresset för politik hängde i tills hon flyttade till Vätö som 37-åring. Innan dess hade hon haft alla möjliga jobb, sådant som kom i hennes väg att tacka ja till. Budbilsförare, typograf “allt möjligt som kom“.

Men så råkade hon läsa John Seymours bok om självhushållning. Det fick henne att lämna sin Stockholmsförort för Vätö.

Familjen flyttade i oktober till ett hus med enfas el, utedass och utan vintervatten. Får, höns, en ko, kalvar som slaktades på gården, gäss och katter införskaffades. För någon som vuxit upp på Kungsholmen i Stockholms innerstad ser det ut som en stor omställning.

– Äh, jag hade ju Seymours bok. Hur svårt kunde det vara.

Som nyinflyttad på Vätö under tidigt 80-tal besökte Yvonne biblioteket mycket. Bibliotekarien blev en vän. Det visade sig att hon var Centerpartiets ordförande på Vätö, och tyckte att Yvonne skulle gå med.

Sagt och gjort. Yvonne tog till och med över som ordförande efter bibliotekarien. Hon stannade i partiet till en bra bit in på 2000-talet. Centersagan tog slut när en partikollega blev, i Yvonnes ögon, illa behandlad.

– Jag har alltid varit en rättvisemänniska.

Roop bildades av avhoppare från olika partier 2013. I valet 2014 lyckades partiet knipa två platser i kommunfullmäktige. Nästa val 2018 lyckades de göra om bedriften, och har nu två mandat.

– Vi är alltså ett politiskt parti som är… De kallar oss för populistiska. Då kan man säga: visst vi är populistiska, för vi vill lyssna på vad människor har för problem. Vad det är för något vi kan göra för att lösa problemen för den lilla människan?

Roop beskriver sig själva som ett “realpolitiskt parti helt utan ideologiska anknytningar“.

Vad betyder det att vara utan “ideologiska anknytningar“?

– Vi välkomnar alla människor oavsett religion, bakgrund eller var de kommer ifrån.

Nazism är en ideologi – skulle de vara välkomna?

– Nej vi välkomnar naturligtvis inte nazister. Vi välkomnar alla som vill väl.

Övergripande vill partiet att kommunen ska utvecklas i alla delar, inte bara i Norrtälje stad, som de anser får för stor del av kakan. Skolan är viktig, företagsklimatet likaså. Men exakt vilken riktning partiet ska ta vill de att väljarna bestämmer.

Var skulle du placera dig själv på en höger/vänster-skala?

– Det är svårt. Om jag måste ska göra det kan jag säga: javisst i många saker är jag vänster. I andra saker är jag höger.

Vilka saker är du höger i?

– Jag kan säga vilka saker jag är vänster i.

Är det lättare?

– Äh, vänster är jag väl inte heller. Fasen, kan man va en velig människa? Jag vill ju lära känna människor och se: vad kan jag göra för den här människan? Det är ju lite grann av det som vi håller på med i vårt parti.

Som barn arbetade Yvonne Svenssons pappa på två arbeten, ett under natten och ett på dagen. Hon tror att fattigdomen som arbetslös under andra världskriget gjorde att han hade svårt att släppa taget om ekonomisk trygghet. Det dröjde till han var 75 år innan han gick i pension.

Under intervjun ringer en svärdotter. Yvonnes måg fyller år, till kvällen blir det pizza.

Lyssnandet är viktigt, och för egen del vågar Yvonne pröva nya tankar och ändra sig i frågor. Bygget i hamnen, som Roop i stora delar varit emot, har blivit ganska bra tycker hon. Att genuint lyssna innebär också att man kan byta fot.

– När vi ändrar oss så kan det vara någonting som inte är så viktigt, utan där vi ändrar oss för att det blir bra för ett antal personer. Men vi kommer följa vårat partiprogram till punkt och pricka, så det kan man alltid lita på.

En promenad på tomten. Solen är mjuk, Yvonne pekar mot grannarnas hagar och konstaterar nöjt att några grannar inpå knuten kommer det inte bli, de vill ha kvar hagarna. I nästa andetag säger hon att hon gläds åt utvecklingen där allt fler flyttar hit.

Att det blev just Vätö för Yvonnes del var ett lyckokast, maken Krister levde sina tre första år i huset. När det var till salu ville hon absolut ha det, och så blev det.

– Allt går lätt om det är meningen.

Fakta

Yvonne Svensson
Gör: Gruppledare för Roslagens oberoende parti. Målar och håller i målarkurser.

Ålder: 78.

Bor: Vätö.

Familj: Gift, har två barn och fem barnbarn.

Viktigaste politiska fråga: “Det första som kommer upp för mig är skolan. Att se till att vi har en rättvis och jämlik skola.“

Det röda håret: “Mormor och morfar, mamma, ja hela släkten var rödhårig. Och jag fick råttfärgat. Så i stort sett från att jag kunde har jag färgat håret.“.

Inkomst 2021: 113 000 kronor.

Originalartikel: https://www.norrteljetidning.se/2022-07-09/roops-yvonne-svensson-fasen-kan-man-va-en-velig-manniska

Vill du förändra?

Vill du vara med och förändra Norrtälje kommun till det bättre?

ROOP är ett ideologiskt obundet parti som verkar i Norrtälje kommun, vilket betyder att vi kan fokusera helt på lokala frågor och problemlösning utan direktiv från någon riksorganisation. Vi kommer från en mängd olika politiska bakgrunder men vi har en sak gemensamt: Vi vill göra vår kommun en bättre plats att bo för alla dess invånare. HELA KOMMUNEN SKA LEVA!

TYCKER DU LIKADANT, TVEKA INTE! Gå med i ROOP!

Vi har högt i tak och en platt organisation, och DU kan vara med och påverka direkt från början. Du behöver inte ha någon tidigare politisk erfarenhet.
Vår agenda styrs av våra medlemmar och invånarna i kommunen. Den enda frågan vi har till dig är:

HUR VILL DU HA DET?